Som vikarie värderas man inte särskilt högt, i jämförelse med ordinarie personal. Och det är oftast med rätta. Ordinarie personal kan rutiner och så vidare, de har mer kunskap helt enkelt. Nu har jag snart jobbat tre månader på samma ställe dock, inom hemtjänst. En fördel jag har mot de ordinarie är att jag har gått på så många olika personers schema att jag också träffat de flesta vårdtagare ett antal gånger. Denna veckan har jag också fått lite bekräftelse där, det har varit mer frågor riktade specifikt till mig angående olika besök och hur de går till. Jag insåg hur mycket jag har saknat det, att få känna sig lite duktig. Sen fick jag idag överlämnat ansvaret för helgen och ska se till att alla besöken blir av. Och visst, de andra som jobbar hade säkert klarat det jättebra, men det känns kul att just jag fick ansvaret. Nu ska jag bara se till att allt blir rätt..
De som träffar mig regelbundet har hört om honom innan, kollegan. Han har ett sätt som irriterar skiten ur mig, det är längesedan någon lyckades så bra som han. För det mesta lyckas jag stå ut och inte vara alltför otrevlig, men idag var jag fruktansvärt arg. Jag tycker att det jobb man gör ska vara rättvist fördelat, om ingen självmant gör mer än någon annan. Idag smet kollegan undan från det tyngsta jobbet vid en städning, Igen. Förra gången lät jag det vara för han hade skadat sig, men idag hade han ingen ursäkt. När jag bad honom att våttorka golven säger han att eftersom att han var en sån gentleman och städade toaletten kunde jag väl göra det, det förtjänade han att slippa då. Jag hade städat toaletten om han bett mig, men han gjorde det självmant. Det hela slutade med att jag dammade, diskade, bäddade, dammsugade och våttorkade medan han städade toaletten. Ska jobba hela helgen med honom och min toleransnivå ligger på nästan noll så kommer bli spännande.
Nog tjatat om jobbet, nu ska jag inviga Malmöfestivalen med Jonathan Johansson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar